En deprimerande insikt följde tyvärr med, hur mycket jag tydligen gått upp i vikt de senaste åren, provade ett skärp som det fattades typ fem hål för att jag skulle kunna ha det.
Skit också, måste börja träna dagligen igen och äta ännu mindre. Varför uppskattade jag inte att jag kunde äta hur mycket och vad som helst när jag var yngre och ändå vara skitsmal? Det stämmer som dom säger att ungdomen är bortkastad på de unga.
Eller jag kanske skall ge upp och helt enkelt börja köpa fet-kläder i tältmodell?
Tycker det låter som en bra idé! Då kan vi köpa tält i hop;)
SvaraRaderaFår bli ett tvåmanstält då...☺
SvaraRaderaHello!
SvaraRaderaNu är väl Du rolig!!!! Har väl aldrig sett nån annan än just Dej som är sej sååå lik sen "ungdomen!!!!! Smal som en jakthund ännu, och inte åldrats en dag....eler har Du en yngre "stand in" på fotona som Du lägger in?!? Du har inget att bekymra Dej för! Tips: spar ett par byxor eller nån kjol eller så för att stämma av storleken i framtiden, för nu när vi just passerat 25 så är det lätt att midjan liksom blir inbäddad....själv lever jag ju på lätt s.k medelhavsdiet och kan fortfarande (!!) få på mej brallor som jag använde innan alla barnen kom....jag klappar mej själv uppmuntrande på axeln för det. Trots att jag inte sportar what-so-ever, borträknat några km simning vissa dagar (de dagar det inte blåser och vågorna slår mej i nyllet).
Mat är för gott för att hoppas över!!
Hils _M