Fattar inte riktigt än att detta är verklighet, det har gått för fort. Känns som jag fått en bedövningsspruta i hela kroppen, är nog lite chockad antagligen.
Önskar att man fick sörja i lugn och ro men det går ju inte, släkt, grannar och vänner skall meddelas och alla är lika chockade över att hon är borta.
Jag och min syster var på begravningsbyrån idag så det är gjort i alla fall, nu är bouppteckningen nästa steg, det dröjer antagligen till i november någon gång.
Under tiden har vi ett stort hus som skall tas om hand, är verkligen glad att det inte är sommar, trädgården var min mammas liv och hon tillbringade många timmar varje dag där. En granne har hjälpt till att klippa gräset för sista gången, min mamma klippte allt med handgräsklippare, fattar inte hur hon orkade, tror inte att jag hade klarat det.
Nu blir det väl inte värre i alla fall (eller?), får försöka smälta detta nu och se framåt så gott det går.
 |
| Ett foto från en lyckligare tid, juni tror jag. |
Stor kram på dig! Tänker på dig och beklagar verkligen. Du får tänka på att du fanns där för henne och att hon inte har ont längre. Det är svårast för er som finns kvar.
SvaraRaderaMen ni har varandra och era fina minnen.
Ta hand om dig och vi hörs snart
Kram
Marianne
Jag blev så ledsen när jag läste ditt inlägg. Beklagar sorgen, och vet att inga ord kan lindra men det är tur att du har din syster. Men som Marianne skrev din mamma har inte ont längre även om du har ont i själ och hjärta.
SvaraRaderaDu är i mina tankar hela tiden och jag hoppas vi ses snart.
Kram Malin
Tack, ni är så snälla! Jag kommer ju att klara mig, vet ju att detta blir lättare med tiden men hon var verkligen värd att leva många år till, hon hade så många planer för framtiden och så stor livsglädje. 74 år var alldeles för tidigt att sluta livet och på ett så grymt sätt också, det känns så orättvist!
SvaraRadera